fredag 29 november 2013

Projektledaren om intervjuerna med skådespelarna på Teater Blanca

En del i detta filmprojekts namn är ”…från diagnos till skådespelare”. Blir påmind om det ganska ofta, senast idag av min assistent Pär, och han har helt rätt, projektet handlar verkligen till stor del om just denna fördom och denna fördomsfulla blick som de flesta av oss har. Och om den resa som vi kan göra om vi blir medvetna om detta att vi tror oss veta något, i det här fallet om skådespelarnas kapacitet.
Fördom är enligt min kortfattade etymologiska ordbok Våra ord ” på förhand fälld dom” och det bekänner jag ovilligt, det gör jag oftare än vad jag vill tro.
Vart vill jag komma?
Jo, filminspelningen med sexton skådespelare ur Teater Blancas ensemble har gått över förväntan, det har gått Fantastiskt bra!

Hur då?

Dels kan jag bara från mitt eget frånsidan-perspektiv konstatera att filminspelningen, filmteamet och planeringen gick som det skulle, tekniken och vädret var medgörliga, allt var laddat med positiv energi. Ja, jag är lite förvånad, hade väntat mig mer motstånd.

Dels kan jag, eftersom jag nu hunnit intervjua tretton av totalt sexton skådespelare, tillsammans med min medarbetare Stina - som skrev på bloggen häromdagen - säga att hitintills har samtliga skådespelare upplevt stor glädje att vara med i ett nytt sammanhang, en uttryckte det som ”ett äventyr”, en annan som att ”allt var roligt” en tredje ”som semester fast vi jobbade”. En, hon är ganska ny i ensemblen, sa ”jag är förvånad över mig själv, att jag grejade det”.
Alla uttrycker också att ensemblen har blivit bättre på att ta hand om varandra och hjälpas åt, att inte bli så stressade om det händer något (det gjorde det hela tiden!).
Och det som det var oro för innan, som att lunchen skulle bli sen eller att hemmadagarna skulle försvinna, var nu bortblåst. Det ordnade sig, vi löste ju det, det var väl inget jobbigt alls. Mötet med nytt arbetslag var positivt, vi är totalt trettiotalet personer involverade, att ha en yrkesidentitet och vara en del av ett lag, och bara det att kunna se sig själv på rörlig bild, agera.

Inget av detta som jag försöker beskriva ovan hade ju kunnat vara möjligt utan den positiva starka konstnärligt uthålliga ledningen på Teater Blanca. De som varje dag konfronteras med fördomar och attityder och envist hävdar sitt konstnärliga uttryck.

I skrivande stund klipps filmerna i Stockholm, i nästa vecka ljussätts de, därefter ljudläggs de. De olika versionerna får alla på teatern ta del av. Snart trycks affischerna och biljetterna, världspremiär den 20 december på Slotts. En bok om filminspelningen kommer i februari 2014.
Finns flera spår och trådar att ta upp och fortsätta med, och det är en annan spännande historia!

Lotte Sederholm, stolt producent för Resenärerna - tre kortfilmer av och med Teater Blanca



Lotte med en del av ensemblen på väg mot filmning på Uppsala Centralstation
Stolt Lotte med klappan inför första riktiga filmdagen
Ibland har Lotte fått rycka in som bland annat sminkassist

onsdag 20 november 2013

Ljudteknikern har ordet

Intervjuer

Efter att filmerna har spelats in så har Lotte Sederholm tillsammans med mig gjort några intervjuer med de inblandade. Men det är fortfarande inte klart. Men man har hört ett och annat vad folk har tyckt. Vi fortsätter med det under ett par veckor. Även intervjuerna bandas utav mig och filerna i sin tur kommer att skickas till Lotte för att bland annat vara en del i utvärderingen.

Stina Rosén Ljudtekniker

Stina med hörlurar och diktafon redo för nästa intervju
























måndag 18 november 2013

"Det har varit ett stort äventyr"

Att inspelningarna har rullat på och har funkat bra verkar alla vara rörande överens om i Lottes intervjuer hittills och det är ju ett gott betyg för projektet. Men än är det ju inte klart som jag skrev om i förra inlägget. Niklas fick sig en liten åthutning i morse för att han klippt håret utan tillåtelse, det kan fortfarande hända att kompletterande bilder behöver tas.

Bild från allra första filminspelningsdagen 2 oktober

















Chatarina sitter och sliter med musiken i studion i Stockholm i dagarna. Ett klart besvärligt jobb eftersom musiken helst ska vara klar innan filmen är klippt, då det inte går att veta riktigt hur långt det blir eller hur övergångarna kommer se ut, men ska läggas på efter.

På Blanca jobbas det just nu med rörelse; dans och larv till diverse olika musik. Lite kroppsfart för att bryta det lite långsamma och kontrollerade som fanns i Resenärerna. Och nog verkar det finnas en del uppdämd rörelse i kropparna!


Det går inte att sitta still när andra dansar! Pelle "spelar" på Niklas sko.







































Länge har planerna på en vänförening till Teater Blanca funnits och nu håller stadgarna på att finslipas. Det ska vara en förening vars syfte är att stödja verksamheten på Teater Blanca, i synnerhet skådespelarna. Att Teater Blanca är både en ensemble och en lokal blir ju vid sådana här tillfällen lite av ett problem dock. Men innan jul ska det förhoppningsvis finnas en förening att bli medlem i!

Annat som händer är att ett par av skådespelarna ihop med Magnus troligen kommer åka till Stockholm och delta på Svenska sällskapet för filosofisk praxis firande av Världsfilosofidagen den 21 november. Detta efter att ordförande Tulsa Jansson hörde Niklas läsa dikter i Visby i somras.

Annan spännande info är att Resenärerna spelats 44 gånger och att bloggen nu besökts 2000 gånger!





onsdag 13 november 2013

Förväntan Längtan Nyfikenhet

I dagarna har de grovklippta filmerna lämnats över till klipparen Kajsa Grandell som ska göra underverken klara är det tänkt. Från att de lämnas kommer inte Magnus, Chatarina eller Albin ha något att säga till om. Kajsa kommer sitta i genomsnitt fyra dagar med varje film, dvs totalt tolv dagar. Två av de dagarna kommer hon ha tillsammans med dramaturgen Elisabeth Croneborg som alltså här kliver in aktivt igen.

Det allra första produktionsmötet 9 september 2013

















Samtidigt som klippningen sker ska även ljud och musik fixas med. Hur allt detta med mastring, mixning, ljussättning och alla andra konstiga termer på saker ska gå till vet jag faktiskt inte men jag är helt övertygad om att resultatet kommer bli bra!

Idén med så kallad back-projection ratades till förmån för att spela in ute på riktigt


















Och den 20 december kommer det vara världspremiär med gala och bara speciellt inbjudna. Röd matta, snittar, glitter och glam på Slottsbiografen i Uppsala!
Misströsta dock inte ni som inte blir inbjudna - det kommer hållas tre öppna föreställningar 10-12 januari 2014, även då på Ingmar Bergmans egen biograf med anor från 1914.

Nu ska även filmerna marknadsföras och anmälas till kortfilmsfestivaler ute i Europa, lite nervöst tycker nog även Lotte att det är...


Skoskav under provfilmningsdagen

onsdag 6 november 2013

Ett inlägg om riktiga hjältar!

När en film skapas finns det de i processen vars jobb är väldigt tydligt och det gör dem väldigt synliga. Jag har skrivit om dem mest. Därför ska hela det här inlägget handla om två riktiga hjältar som har verkar i bakgrunden under hela processen, och även tidigare i Blancas verksamhet.
Eva och Mariola har ordnat med skjutsar åt alla möjliga håll, sminkat och dessförinnan lärt sig mer om att sminka för just film. De har på mycket kort varsel och med inga medel skaffat passande ytterkläder till skådespelarna när filmen plötsligt skulle spelas in utomhus och inte inomhus som var ursprungsplanen. De har underhållit skådespelare som för dagen inte filmar utan varit kvar på Blanca och spelat Yatzy, sytt, spelat Fia mm. De har haft kontakt med anhöriga, taxichafförer, har akut fått samtal om att ditten och datten saknas på inspelningsplatsen och roddat ihop det. De har utstått ändringar i sista minuten och sekunden och hållit andra som annars inte klarar det lugna och på gott humör!


Eva 

Mariola 









































Ni har inte synts så mycket, Mariola och Eva, inte ens för filmteamet tror jag och jag tror det beror på att ni gjort allt det ni gjort så smidigt och har löst allt så det flutit på så bra. Ni förtjänar mer än det här inlägget till tack men jag hoppas ni förstår hur oerhört betydelsefullt ert arbete varit för filmens förverkligande. Och att alla andra också gör det!