Masterfilmerna är klara!

De tre kortfilmernas bild- och ljudmaterial är nu färdigklippta och låsta, det känns overkligt och väldigt häftigt. Chatarina jobbar på som en tok nu för att passa in musiken tills premiären.

Filmerna, till skillnad från diktkabarén Resenärerna är djupare och allvarsammare. Mer eftertänksamma, stilla och mindre komiska inslag. Men hellre det än tvärtom. 

Lotte beskriver dem som vackra, varsamma och värdiga.

Poesi är något man ska vilja återvända till, filmerna ska gå att se gång på gång. Publiken ska VILJA se dem flera gånger, bli berörda. Chatarina säger att hon är nöjd med framför allt den biten i filmerna - den djupsinniga tråden och den introverta logiken har bärkraft genom atmosfären, musiken och skådespelarna. 

Här på Blanca är det väldigt fokuserat på att göra och göra klart film, förståeligt nog. Men som Lotte säger så är ju ett av projektets övergripande mål att förändra attityder i samhället, att vara ett hjälpmedel till förändring. Bengt Finn som är samordnare för frågor kring funktionshinder på Regionsförbundet vill använda filmerna i socionom- och psykologutbildningar bland annat. Det känns stort. Världen här kommer vi1